livet är verkligen en berg-och-dalbana.
I alla fall för mig.
Vissa dagar är allting så perfekt, så underbart, jag känner mig glad, till och med lycklig. Vissa dagar vaknar jag och känner redan då att dagen har ingen mening. Livet har ingen mening. Jag kan gå hela dagen och undra varför jag överhuvudtaget bryr mig om livet. Varför är allt så svart och vitt? Kan det inte finnas ett mellanting? Det är alltid BRA eller DÅLIGT. Visst, jag kan känna att en dag är helt ok, lagom alltså, men för det mesta är det svart eller vitt, bra eller dåligt.
Egentligen borde jag ju bara hålla käften och sluta gnälla.
Vissa dagar är allting så perfekt, så underbart, jag känner mig glad, till och med lycklig. Vissa dagar vaknar jag och känner redan då att dagen har ingen mening. Livet har ingen mening. Jag kan gå hela dagen och undra varför jag överhuvudtaget bryr mig om livet. Varför är allt så svart och vitt? Kan det inte finnas ett mellanting? Det är alltid BRA eller DÅLIGT. Visst, jag kan känna att en dag är helt ok, lagom alltså, men för det mesta är det svart eller vitt, bra eller dåligt.
Egentligen borde jag ju bara hålla käften och sluta gnälla.